... om skrivmaskinen jag får i present av mamma och pappa. Det är skrivmaskinen jag är uppväxt med och jag känner igen lukten av den. Den luktar ljuvligt. Och när jag skriver på den inser jag vilken skrivrevolution vi alla har gått igenom de senaste tjugo(?) åren. När man skriver på maskin kan man inte korrigera in i oändlighet. Skriver man fel är det fel, och man kan inte förändra meningar och ord hur som helst. Man blir petigare när man skriver, och jag trivs med det. Och jag trivs med att man får nöja sig med felaktigheter och vara nöjd trots allt. Och så blir ju texten så snygg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar